Wear it Your Way Harvey Whyte
Vissa hittar sin egen sound i studion. För Harvey Whyte började det i mammas vardagsrum med hans farfarsfars upprättstående piano. Ingen i familjen spelade på det, men det stod alltid där, intryckt mot väggen som en möbel. En dag blev nyfikenheten för stor. Han började trycka på tangenterna och lärde sig spela på gehör. I början var det lite sporadiskt. Sedan lämnade han det åt sidan ett tag och bytte pianot mot rap, spelade in låtar och släppte dem när han var 16 eller 17 år.
När han blev äldre och började se mer av världen breddades hans smak. Andra genrer smög sig in. Han insåg att han inte bara ville vara ännu en rappare; han ville vara en del av något större. Pianot kom tillbaka in i hans liv med ett mål. Han satte upp en utmaning för sig själv: lägga ner timmarna, bemästra hantverket. Tiotusen timmar blev riktmärket. Öva, varje dag, tills hans spel talade för sig själv.
Denna blandning av disciplin och öppenhet genomsyrar Harveys arbete idag. Han hämtar inspiration från människorna och samhället omkring sig och låter sig inspireras av deras konstnärskap lika mycket som av sitt eget. London, med sitt brokiga utbud av stilar och personligheter, har format hans syn på kreativitet. ”Graden av individualism är så hög här. Alla ser olika ut”, säger han. Det är något han lagt märke till när han jämfört staden med andra platser i världen. När han var tonåring och skulle på en hemmafest var klädkoden enkel: Lyle & Scott Ralph Lauren. Man visste vad man gav sig in på.
På inspelningen av Wear It Your Way: Futureproof” anlände Harvey lugn och tog in omgivningen innan han ställde sig framför kameran. Till en början utstrålade han en stillhet, av det slag som drar en till sig. Sedan, när kameran klickade, förändrades hans hållning. Den avslappnade självförtroendet hos någon som har lagt ner många timmar, både vid tangentbordet och i livet, tog över. Han rörde sig med en ledighet som samverkade med ljuset, lekte med skuggorna och anpassade sig till stämningen på inspelningsplatsen.
Mellan tagningarna pratade Harvey om utveckling, om hur hans musik nu känns som en sammanfattning av allt han hittills har upplevt. Han ser inte framgång som ett slutmål, utan som något som uppstår under resans gång, i själva skapandeprocessen. Den inställningen speglar hans resa: pojken som började på ett dammigt familjepiano och som nu skapar ett sound som är helt och hållet hans eget.
I slutet av fotograferingen stod det klart varför Harvey valdes ut till Futureproof. Han förkroppsligar vad projektet handlar om: artister som vet vilka de är men som fortfarande är hungriga efter vad som kommer härnäst. Hans historia är fortfarande under utveckling, men grunden är redan lagd.
