Wear it your way Mario
Det är tidigt. Fönsterluckorna är knappt uppe, men Mario är redan i full gång – han skummar mjölk, vänder på baconet och ropar hej till en stamkund som går förbi fönstret. Det här är hans ställe: Mario’s Café, en hörna av Kentish Town som är lika ikonisk som neonskylten på väggen.
Vi tillbringade förmiddagen med honom, omgivna av surret från kaffemaskinen och klirret från gafflar mot tallrikar. Inget manus. Ingen iscensättning. Bara Mario, som gör det han har gjort i åratal: serverar mat, samtal och en känsla av hemma.
Han har en overshirt i ripstop över en himmelsblå stickad polotröja, en platt keps och sitt vanliga leende. Inget pråligt. Bara plagg som håller måttet, sitter bra och känns helt rätt. Det är den där stilen som inte försöker för hårt – men ändå säger något.
”Allt handlar om rytm”, berättar han för oss mellan kaffekopparna. ”Att känna sin miljö. Att känna sina medarbetare. Att veta när man ska prata och när man ska lyssna.” Och när man ser honom röra sig mellan grillen, espressomaskinen och borden vid ingången förstår man vad han menar. Han driver inte bara ett kafé. Han dirigerar det.
Det finns en avslappnad stämning i Marios värld, men det betyder inte att det inte kräver ansträngning. Varje hörn av stället vittnar om omsorg. Dagens rätter på tavlan. Muggarna som står prydligt staplade. Den patina som präglar en välanvänd bardisk. Det här är den sortens karaktär som inte går att fejka.
Under frukosten pratar vi om London, om gator som förändras och stamgäster som har kommit hit i årtionden. Han rycker på axlarna och ler. ”Man behöver bara fortsätta att dyka upp. Det är halva jobbet.”
Den inställningen präglar också Marios klädstil. Funktionellt, pålitligt, klassiskt. Den typen av kläder som klarar ett tio timmars skift men ändå ser snygga ut när han senare går ut och tar en öl. Lyle & Scott som han bär utstrålar samma känsla – slitstark, bekant, diskret elegant.
Och det är just det som är poängen. Stil kommer inte alltid från förnyelse. Ibland handlar det om konsekvens. Hantverk. Att vara närvarande. Att vara stolt. Mario försöker inte vara någon annan. Det behöver han inte. Han har redan byggt upp något med mening. Och det är i sig tidlöst.
”Vi behövde inte regissera särskilt mycket. Bilderna kom helt naturligt. Mario hällde upp en perfekt kopp kaffe. Mario som satte tänderna i en komplett engelsk frukost. Mario som skrattade mitt i en mening, omgiven av stamgäster som inte ens blinkade åt kameran. För det här är hans vardag. Det här är hans scen.”
Mario bär: LW2204V_Z271 och KN2215V_W487